अध्याय CV - कुंभ का स्त्री रूप में रूपांतरण
पिछला
पुस्तक VI - निर्वाण प्रकरण भाग 1 (निर्वाण प्रकरण)
अगला >
तर्क:- कुम्भा द्वारा अपने अधिकार से स्त्री में परिवर्तित होने और राजकुमार के प्रति उसकी आसक्ति का वर्णन।
सिखिद्वाज ने कहा :—
1. [ शिखिध्वज उवाच ।
एवं स्थिते महाभाग कथमुद्वेगमीदृशम् ।
लब्धवानसि देवोऽपि वद वेद्यविदां वर ॥ १ ॥
śikhidhvaja uvāca |
evaṃ sthite mahābhāga kathamudvegamīdṛśam |labdhavānasi devo'pi vada vedyavidāṃ vara || 1 ||
Sikhidvaja said:—If such is the case, sir, that destiny over rules all events, why should you be sorry for aught that has befallen to you, knowing that you are a godson and knowing the knowable also. ]
यदि ऐसा है, महोदय, कि भाग्य सभी घटनाओं पर हावी है, तो आपको अपने साथ घटी किसी भी बात के लिए क्यों दुखी होना चाहिए, यह जानते हुए कि आप धर्मपुत्र हैं और सर्वज्ञ भी हैं।
कुंभ ने उत्तर दिया :—
2. [ कुम्भ उवाच ।
श्रृणु कार्यमिदं चित्तं मदीयं वसुधाधिप ।
कथयामि तवाशेषं सर्गे यद्वृत्तमद्य मे ॥ २ ॥
kumbha uvāca |
śrṛṇu kāryamidaṃ cittaṃ madīyaṃ vasudhādhipa |kathayāmi tavāśeṣaṃ sarge yadvṛttamadya me || 2 ||
Kumbha replied:—Hear, O prince, the wonderful accident that has befallen on me; and I will relate to you all that has happened to me in body. ]
हे राजकुमार, मेरे साथ घटी उस अद्भुत दुर्घटना को सुनो; और मैं तुम्हें अपने शरीर में घटी सारी बातें बताऊँगी।
3. [ सुहृद्यावेदितं दुःखं परमायाति तानवम् ।
घनं जडं कृष्णमपि मुक्तवृष्टिरिवाम्बुदः ॥ ३ ॥
suhṛdyāveditaṃ duḥkhaṃ paramāyāti tānavam |ghanaṃ jaḍaṃ kṛṣṇamapi muktavṛṣṭirivāmbudaḥ || 3 ||
The heart becomes light when its griefs are imparted to a friend, as the thickened gloominess of the cloudy atmosphere, is dissipated after discharge of its waters in rains. ]
जब किसी मित्र को अपने दुःखों के बारे में बताया जाता है तो हृदय हल्का हो जाता है, जैसे बादलों से घिरी उदासी बारिश में पानी बह जाने के बाद दूर हो जाती है।
4. [ सुहृदा पृच्छता साधु चेतो याति प्रसन्नताम् ।
स्वच्छतोपगतेनाशु कतकेन जलं यथा ॥ ४ ॥
suhṛdā pṛcchatā sādhu ceto yāti prasannatām |svacchatopagatenāśu katakena jalaṃ yathā || 4 ||
The troubled mind is restored to its serenity, by its communication with a sincere friend, as the turbid waters of a jar is cleared by its being filtered with kata seeds. ]
सच्चे मित्र से संवाद करने पर व्याकुल मन को शांति प्राप्त हो जाती है, जैसे घड़े का मैला पानी कटा बीजों से छानने पर साफ हो जाता है ।
5. [ अहं तावदितो यातो भवते पुष्पमञ्जरीम् ।
दत्त्वा गगनमुल्लङ्घ्य संप्राप्तश्च त्रिविष्टपम् ॥ ५ ॥
ahaṃ tāvadito yāto bhavate puṣpamañjarīm|dattvā gaganamullaṅghya saṃprāptaśca triviṣṭapam || 5 ||
Hear now that after I departed from here, by handing over the spike of flowers to you; I traversed though the regions of air, till I reached the heavenly abode of the God. ]
अब सुनो कि तुम्हारे लिए पुष्पों की बाली सौंपकर यहाँ से विदा होने के बाद, मैं वायु के विभिन्न लोकों में विचरण करते हुए ईश्वर के स्वर्गलोक तक पहुँचा।
6. [ ततः पित्रा महेन्द्रस्य सभास्थाने यथाक्रमम् ।
स्थित्वोत्थाय तथोत्थानकाले पित्रा विवर्जितः ॥ ६ ॥
tataḥ pitrā mahendrasya sabhāsthāne yathākramam |sthitvotthāya tathotthānakāle pitrā vivarjitaḥ || 6 ||
There I met my father, and accompanied him to the court of the great Indra, where having sat a while, I got up with my father and then parted from him at his abode. ]
वहाँ मेरी मुलाकात मेरे पिता से हुई, और मैं उनके साथ महान इंद्र के दरबार में गया , जहाँ थोड़ी देर बैठने के बाद, मैं अपने पिता के साथ उठा और फिर उनके निवास स्थान पर उनसे विदा हो गया।
7. [ इहागन्तुमहं त्यक्त्वा स्वर्गं संप्राप्तवान्नभः ।
दिवाकरहयैः सार्धं वहाम्यनिलवर्त्मनि ॥ ७ ॥
ihāgantumahaṃ tyaktvā svargaṃ saṃprāptavānnabhaḥ |divākarahayaiḥ sārdhaṃ vahāmyanilavartmani || 7 ||
Leaving the seat of the Gods in order to come down on earth, I entered the region of air; and kept my pace with the fleet steeds of the chariot of the sun, in the airy paths of the skies. ]
देवताओं के आसन को छोड़कर पृथ्वी पर उतरकर, मैं वायु क्षेत्र में प्रवेश किया; और आकाश के वायुमयी मार्गों में सूर्य के रथ के तेज घोड़ों के साथ कदम मिलाकर चला।
8. [ अथैकत्र गतो भानुरेकेनान्येन वर्त्मना ।
आगच्छाम्यहमाकाशं सागरापतिताकृतिः ॥ ८ ॥
athaikatra gato bhānurekenānyena vartmanā |āgacchāmyahamākāśaṃ sāgarāpatitākṛtiḥ || 8 ||
Thus wafted together with the sun, I reached the point of my separation from him; and there took my path through the midway sky, as if I were sailing in the sea.]
इस प्रकार सूर्य के साथ बहते हुए, मैं उससे वियोग के बिंदु पर पहुँच गया; और वहाँ से मैंने मध्य आकाश में अपना मार्ग तय किया, मानो मैं समुद्र में नौकायन कर रहा हूँ।
9. [ अथाग्रे वारिपूर्णानां मेघानां मध्यवर्त्मना ।
अपश्यं मुनिमायान्तमहं दुर्वाससं जवात् ॥ ९ ॥
athāgre vāripūrṇānāṃ meghānāṃ madhyavartmanā |apaśyaṃ munimāyāntamahaṃ durvāsasaṃ javāt || 9 ||
I saw there in a track before me, a path stretching amidst the watery clouds of air, and marked the indignant sage Durvasa gliding swiftly by it. ]
मैंने अपने सामने एक मार्ग देखा, जो हवा के जलमय बादलों के बीच फैला हुआ था, और मैंने क्रोधित ऋषि दुर्वासा को उस पर तेजी से सरकते हुए देखा।
10. [ पयोधरपटच्छन्नं विद्युद्वलयभूऽषितम् ।
अभिसारिकया तुल्यं धाराधौताङ्गचन्दनम् ॥ १० ॥
payodharapaṭacchannaṃ vidyudvalayabhū'ṣitam |abhisārikayā tulyaṃ dhārādhautāṅgacandanam || 10 ||
He was wrapt in the vest of clouds, and girt with girdles of flashing lightnings; the sandal taints on his body were washed off by showering rains, and he seemed as a maiden making her way in haste, to meet her lover at the appointed place. ]
वह बादलों के आवरण में लिपटा हुआ था, और चमकती बिजली की कमरबंदों से घिरा हुआ था; उसके शरीर पर चंदन के दाग बारिश की बौछारों से धुल गए थे, और वह एक युवती की तरह लग रहा था जो नियत स्थान पर अपने प्रेमी से मिलने के लिए जल्दी से जा रही हो।
11. [ स्थितां सुतरुसुच्छायामापगां वसुधातले ।
वेगेनाभिसरन्तं तां तपोलक्ष्मीमिव प्रियाम् ॥ ११ ॥
sthitāṃ sutarusucchāyāmāpagāṃ vasudhātale |vegenābhisarantaṃ tāṃ tapolakṣmīmiva priyām || 11 ||
Or as a devotee he hastened to discharge in due time his fond devotion, on the beach of the river (Ganges), flowing under the shade of the beaching boughs of the rows of trees on the shore. ]
या एक भक्त के रूप में वह समय पर अपनी भक्ति को नदी ( गंगा ) के किनारे, तट पर पेड़ों की कतारों की झुकी हुई शाखाओं की छाया में, अर्पित करने के लिए जल्दी से पहुंचा। (यह शाम को नदी किनारे संध्या अनुष्ठान करने की प्रथा को संदर्भित करता है, जैसे अन्य देशों में अज़ान और चर्च की घंटी बजने पर मस्जिद या चर्च जाने की प्रथा है)।
12. [ तस्य कृत्वा नमस्कारमुक्तं खे वहता मया ।
मुने नीलाभ्रवस्त्रस्त्वमभिसारिकया समः ॥ १२ ॥
tasya kṛtvā namaskāramuktaṃ khe vahatā mayā |mune nīlābhravastrastvamabhisārikayā samaḥ || 12 ||
I saluted the sage from my aerial seat, and said, you, wrapt as you are in your blue vest of the cloud, seem to advance in haste, as an amorous woman to meet her lover. ]
मैंने अपने वायुलोक से ऋषि को प्रणाम किया और कहा, आप, अपने नीले बादल के आवरण में लिपटे हुए, किसी प्रेममयी स्त्री की तरह अपने प्रेमी से मिलने के लिए जल्दी से आगे बढ़ते हुए प्रतीत होते हैं (रात के अंधेरे में अपने काले आवरण में खुद को छिपाकर)।
13. [ इत्याकर्ण्य मुमोचासौ मयि मानद शापकम् ।
स्तनकेशवती कान्ता हावभावविलासिनी ॥ १३ ॥
ityākarṇya mumocāsau mayi mānada śāpakam |stanakeśavatī kāntā hāvabhāvavilāsinī || 13 ||
Hearing this, the reverend sage was incensed and pronounced his curse upon me; saying, "Be thou transformed to an amorous woman as thou thinkest me to be." ]
यह सुनकर पूज्य ऋषि क्रोधित हो गए और उन्होंने मुझ पर श्राप देते हुए कहा, "तुम भी मेरी तरह कामुक स्त्री बन जाओ।"
14. [ गच्छानेन दुरुक्तेन रात्रौ योषा भविष्यसि ।
इति श्रुत्वाऽशुभं वाक्यमुत्थितं जर्जरद्विजात् ॥ १४ ॥
gacchānena duruktena rātrau yoṣā bhaviṣyasi |iti śrutvā'śubhaṃ vākyamutthitaṃ jarjaradvijāt || 14 ||
"Go thy way, and bear my curse, that every night thou shall become a woman, with thy protuberant breasts and long braids of hairs on thy head, and fraught with all womanish grace and dalliance (and seek about thy lover)". ]
"जाओ, और मेरा श्राप सहो, कि हर रात तुम स्त्री बन जाओगी, उभरे हुए स्तनों और सिर पर लंबे बालों की चोटियों के साथ, और स्त्रीत्वपूर्ण आकर्षण और प्रेमालाप से परिपूर्ण होकर (और अपने प्रेमी की तलाश करोगी)।"
15. [ विमृशामि मनाग्यावत्तावदन्तर्हितो मुनिः ।
इत्युद्वेगमनाः साधो संप्राप्तोऽहं नभस्तलात् ॥ १५ ॥
vimṛśāmi manāgyāvattāvadantarhito muniḥ|ityudvegamanāḥ sādho saṃprāpto'haṃ nabhastalāt || 15 ||
As I was thunderstruck and deeply dejected at this imprecation, I found the old muni had already disappeared from before me; and then I bent my course this way from the upper sky, being quite sick in my heart. ]
इस अभिशाप से मैं स्तब्ध और अत्यंत निराश हो गया था, तभी मैंने देखा कि वह वृद्ध मुनि मेरे सामने से पहले ही विदा हो चुके थे; और तब मैं ऊपरी आकाश से इस ओर मुड़ गया, मेरा हृदय (इस भयानक अभिशाप से) अत्यंत दुखी था।
16. [ एतत्ते कथितं सर्वं संपन्नोऽस्मि निशाङ्गना ।
अतिवाह्यं दिनान्तेषु स्त्रीत्वमेतन्मया कथम् ॥ १६ ॥
etatte kathitaṃ sarvaṃ saṃpanno'smi niśāṅganā |ativāhyaṃ dinānteṣu strītvametanmayā katham || 16 ||
Thus I have related to you all, regarding my being changed to a damsel at the approach of night; and my constant thought of the manner, how I shall manage myself under my womanhood. ]
इस प्रकार मैंने आप सभी को बताया है कि रात होते ही मैं एक युवती में परिवर्तित हो जाती हूँ; और मैं लगातार इस बात पर विचार करती रहती हूँ कि मैं अपने स्त्रीत्व में स्वयं को कैसे संभालूँगी।
17. [ योषित्स्तनवती रात्रौ वक्तव्यं किं मया पितुः ।
संसृतौ भवितव्यानामहो नु विषमा गतिः ॥ १७ ॥
yoṣitstanavatī rātrau vaktavyaṃ kiṃ mayā pituḥ |saṃsṛtau bhavitavyānāmaho nu viṣamā gatiḥ || 17 ||
How shall I divulge to my father, the shame of my being a swollen breasted maid at night; and can I reconcile myself to my dire fate, throughout the course of my life. O how wonderful is the decree of fate, that we are fated to bear in this world in the course of time! ]
मैं अपने पिता को कैसे बताऊँ कि रात में मेरा स्तन फूला हुआ है; और क्या मैं अपने इस भयानक भाग्य को जीवन भर स्वीकार कर पाऊँगी? हे भाग्य का यह विधान कितना अद्भुत है कि समय के साथ हमें इस संसार में यह सब सहना पड़ता है!
18. [ अहमप्यद्य यद्दैवाद्यूनामामिषतां गतः ।
कष्टं मदपहारेण कलहो जायतेऽधुना ॥ १८ ॥
ahamapyadya yaddaivādyūnāmāmiṣatāṃ gataḥ |kaṣṭaṃ madapahāreṇa kalaho jāyate'dhunā || 18 ||
I am now ill-fated to become a prey to young men, and the subject of fighting among them, like a piece of flesh among ravenous vultures. ]
अब मैं दुर्भाग्यवश युवकों का शिकार बन गया हूँ, और उनके बीच लड़ाई का विषय बन गया हूँ, जैसे भूखे गिद्धों के बीच मांस का एक टुकड़ा।
19. [ दिवि देवकुमाराणां कामाकुलधियामिह ।
गुरुदेवद्विजातीनां लज्जापरवशात्मना ॥ १९ ॥
divi devakumārāṇāṃ kāmākuladhiyāmiha |
gurudevadvijātīnāṃ lajjāparavaśātmanā || 19 ||
O what a fun have I become to the ludicrous boys of the Gods in heaven, and ah! how shameful have I been before the sages, who must be quite ashamed of me, and how shall I remain anywhere and before any body in my female form at night. ]
हे भगवान! मैं स्वर्ग में देवताओं के उन मूर्ख बालकों के लिए कितना मज़ाक का पात्र बन गई हूँ, और आह! मैं ऋषियों के सामने कितनी लज्जित हुई हूँ, जिन्हें मुझ पर बहुत शर्म आनी चाहिए, और मैं रात में अपने स्त्री रूप में कहीं भी और किसी के भी सामने कैसे रह पाऊँगी।
वशिष्ठ ने कहा :—
20. [ कथमग्रे मया सम्यग्वस्तव्यं यामिनीस्त्रिया ।
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
इत्युक्त्वा क्षणमेकं सा तूष्णीं स्थित्वा मुनिस्थितौ ॥ २० ॥
kathamagre mayā samyagvastavyaṃ yāminīstriyā |
śrīvasiṣṭha uvāca |
ityuktvā kṣaṇamekaṃ sā tūṣṇīṃ sthitvā munisthitau || 20 ||
Vasishtha said:—After saying so far, Chudala became as mute as a silent muni; and remained as quiet as if she were in a swoon. ]
इतना कहने के बाद, चूड़ाला एक मौन मुनि की तरह चुप हो गई ; और इतनी शांत रही मानो वह बेहोश हो गई हो।
21. [ धैर्यमाश्रित्य कुम्भोऽत्र पुनराह रघूद्वह ।
किमज्ञ इव शोचामि किं मम क्षतमात्मनः ॥ २१ ॥
dhairyamāśritya kumbho'tra punarāha raghūdvaha |kimajña iva śocāmi kiṃ mama kṣatamātmanaḥ || 21 ||
The pretended Kumbha then, seeming to recover his senses and his patience also, thus spoke out to himself; ah! why do I wail like the ignorant (for this change in my changeful body), when my soul suffers no change by this? ]
तब, कुम्भा का रूप धारण करने वाले उस व्यक्ति ने, मानो अपनी चेतना और धैर्य को पुनः प्राप्त कर लिया हो, अपने आप से कहा; आह! मैं अज्ञानी की तरह क्यों विलाप कर रहा हूँ (अपने परिवर्तनशील शरीर में इस परिवर्तन के लिए), जबकि मेरी आत्मा में कोई परिवर्तन नहीं होता?
सिखिद्वाज ने कहा :—
22. [ यथागतमयं देहो मत्तोऽन्योऽनुभविष्यति ।
शिखिध्वज उवाच ।
परिदेवनया कोऽर्थो देवपुत्र तथैतया ॥ २२ ॥
yathāgatamayaṃ deho matto'nyo'nubhaviṣyati |
śikhidhvaja uvāca |
paridevanayā ko'rtho devaputra tathaitayā || 22 ||
Sikhidvaja spoke:—Why sorrow you sir for the body, that art the son of a God; let it become whatever may become of it, it can never affect the intangible soul. ]
हे भगवान, आप शरीर के लिए क्यों शोक करते हैं? यह जो चाहे हो जाए, इससे अगोचर आत्मा पर कोई प्रभाव नहीं पड़ सकता।
23. [ यदायाति तदायातु देहस्यात्मा न लिप्यते ।
कानिचिद्यानि दुःखानि सुखानि विहितानि च ॥ २३ ॥
yadāyāti tadāyātu dehasyātmā na lipyate |
kānicidyāni duḥkhāni sukhāni vihitāni ca || 23 ||
Whatever pain or pleasure betides us in this life, is all concomitant with the changing body, and can never touch the unchanging soul. ]
इस जीवन में हमें जो भी सुख या दुख भोगना पड़ता है, वह सब बदलते शरीर के साथ जुड़ा हुआ है, और अपरिवर्तनीय आत्मा को कभी छू नहीं सकता।
24. [ तानि सर्वाणि देहस्य देहिनो न तु कानिचित् ।
यदि त्वमपि कार्याणामखेदार्होऽपि खिद्यसे ॥ २४ ॥
tāni sarvāṇi dehasya dehino na tu kānicit |
yadi tvamapi kāryāṇāmakhedārho'pi khidyase || 24 ||
If you who are acquainted with the vedas, and fortified against all events; should allow yourself to be so much moved by these accidents, say what will be the case with others, at all the casualties of life, to which they are incessantly subject. ]
यदि आप, जो वेदों से परिचित हैं और सभी घटनाओं के लिए सशक्त हैं, इन आकस्मिक घटनाओं से इतना विचलित हो जाते हैं, तो दूसरों का क्या हाल होगा, जीवन की उन सभी आकस्मिक घटनाओं से, जिनके वे निरंतर शिकार होते हैं।
25. [ तदन्येषामुपायः स्यात्क इवागमभूषणः ।
खेदे खेदोचितं वाच्यमिति किंचित्त्वमुक्तवान् ॥ २५ ॥
tadanyeṣāmupāyaḥ syātka ivāgamabhūṣaṇaḥ |khede khedocitaṃ vācyamiti kiṃcittvamuktavān || 25 ||
To be sorry in sorrow;is very sorrowful in the wise; and therefore you who have yourself spoken these precepts before, should now be overwhelmed in sorrow, but remain as unmoved, as you are wont to be unshaken all along. ]
दुःख में दुःख करना बुद्धिमानों के लिए अत्यंत दुःखदायी होता है; इसलिए तुम, जिन्होंने पहले स्वयं इन उपदेशों का उल्लेख किया है, अब दुःख में व्याकुल हो जाओ, परन्तु अविचल रहो, जैसे तुम हमेशा से अविचल रहे हो।
वशिष्ठ से संबंधित :—
26. [ इदानीं समतामेत्य तिष्ठाखिन्नो यथास्थितम् ।
श्रीवसिष्ठ उवाच ।
तावेवमादिभिर्वाक्यैरन्योन्याश्वासनं स्वयम् ॥ २६ ॥
idānīṃ samatāmetya tiṣṭhākhinno yathāsthitam |
śrīvasiṣṭha uvāca |
tāvevamādibhirvākyairanyonyāśvāsanaṃ svayam || 26 ||
Vasishtha related:—In this did the two hearty friends, continue to condole with one another; and console themselves by turns, under the cooling shade of the grove where they sat together. ]
इस दौरान दोनों सच्चे मित्र एक-दूसरे को सांत्वना देते रहे; और बारी-बारी से उस उपवन की ठंडी छाया में बैठकर एक-दूसरे को दिलासा देते रहे।
27. [ कृत्वा स्थितौ वनस्निग्धौ सुहृदौ खेदिनौ मिथः ।
अथार्कोऽप्यस्य कुम्भस्य स्त्रीत्वमुत्पादयन्निव ॥ २७ ॥
kṛtvā sthitau vanasnigdhau suhṛdau khedinau mithaḥ |athārko'pyasya kumbhasya strītvamutpādayanniva || 27 ||
At last the bright sun who is the light of the world, set down in darkness like an oilless lamp, by involving Kumbha under despondency of her female form. ]
अंत में, जगत का प्रकाश, चमकीला सूर्य, कुंभा को उसके स्त्री रूप की निराशा में फंसाकर, एक तेलहीन दीपक की तरह अंधकार में अस्त हो गया।
28. [ जगामास्तं जगद्दीपो दीपः स्नेहक्षयादिव ।
व्यवहारभरैः सार्धं पद्माः संकोचमाययुः ॥ २८ ॥
jagāmāstaṃ jagaddīpo dīpaḥ snehakṣayādiva |vyavahārabharaiḥ sārdhaṃ padmāḥ saṃkocamāyayuḥ || 28 ||
The full blown lotuses closed their folia, like the closing eyelids of the busy worldlings; and the footpaths became as deserted by their passengers, as the hearts of loving wives are forlorn in the absence of their husbands, devoted to travelling and staying in distant countries. ]
खिले हुए कमलों ने अपने पत्ते समेट लिए, मानो व्यस्त सांसारिक लोगों की पलकें बंद हो रही हों; और पगडंडियाँ यात्रियों से उतनी ही सुनसान हो गईं, जितनी कि प्रेम करने वाली पत्नियों के हृदय अपने पतियों की अनुपस्थिति में उदास हो जाते हैं, जो यात्रा करने और दूर देशों में रहने में व्यस्त होते हैं।
29. [ मार्गाश्च पथिकैः सार्धं पान्थस्त्रीहृदयानि च ।
दाशवद्विहगान्सर्वान्कुर्वदेकत्र संचितान् ॥ २९ ॥
mārgāśca pathikaiḥ sārdhaṃ pānthastrīhṛdayāni ca |
dāśavadvihagānsarvānkurvadekatra saṃcitān || 29 ||
The upper sky borrowed the semblance of the lower earth, by its spreading the curtain of darkness over the groups of its twinkling stars, like the outstretched nets of fishermen enfolding the finny tribe. ]
ऊपरी आकाश ने अपने टिमटिमाते तारों के समूहों पर अंधकार का पर्दा फैलाकर निचली पृथ्वी का रूप धारण कर लिया, मानो मछुआरे अपने जालों में मछलियों को लपेट लेते हों। (आकाश के अंधकारमय पर्दे का अपने चमकते तारों पर छा जाना, मछुआरों के काले जालों द्वारा चांदी जैसी मछलियों को अपने नीचे समेटे रखने के समान है।)
30. [ तारकारत्नजालाढ्यं भुवने साम्यतां ययौ ।
खं हसदिव ताराढ्यं विकासिकुमुदाकरम् ॥ ३० ॥
tārakāratnajālāḍhyaṃ bhuvane sāmyatāṃ yayau |khaṃ hasadiva tārāḍhyaṃ vikāsikumudākaram || 30 ||
The black vault of the sky, was smiling above with its train of shining stars, as the blue bed of lakes was rejoicing with its chain of blooming lilies below; and the sounding black bees and beetles on the land, resounded to the cries of the ruddy geese in the water. ]
आकाश का काला गुंबद चमकते तारों की कतार के साथ ऊपर मुस्कुरा रहा था, जैसे नीचे झीलों का नीला तल खिलते लिली की श्रृंखला के साथ आनंदित हो रहा था; और ज़मीन पर काली मधुमक्खियों और भृंगों की आवाज़ पानी में लाल हंसों की चीखों से गूंज रही थी।
31. [ ययावुन्नादचक्राह्वभ्रमद्भ्रमरपेटकम् ।
सुहृदौ तावथोत्थाय संध्यामुद्यन्निशाकराम् ॥ ३१ ॥
yayāvunnādacakrāhvabhramadbhramarapeṭakam |suhṛdau tāvathotthāya saṃdhyāmudyanniśākarām || 31 ||
The two friends then rose and offered their evening prayers at the rising of the moon, and chanted their hymns and muttered their mantras, and took their shelter under the sylvan retreat.
Afterwards Kumbha, changed as he was in the female form, and sitting before Sikhidvaja, lisped his faltering speech to him in the following manner. ]
फिर दोनों मित्र उठे और चंद्रमा के उदय होते ही अपनी संध्या प्रार्थना की, अपने भजन गाए और अपने मंत्र बुदबुदाए , और वन की शरण में चले गए।
32. [ वन्दयित्वा तथा कृत्वा जप्यं गुल्मान्तरे स्थितौ ।
ततः कुम्भः शनैस्तत्र स्त्रैणमभ्याहरन्वपुः ॥ ३२ ॥
vandayitvā tathā kṛtvā japyaṃ gulmāntare sthitau |tataḥ kumbhaḥ śanaistatra straiṇamabhyāharanvapuḥ || 32 ||
इसके बाद कुंभ, स्त्री रूप धारण करके, सिखिद्वज के सामने बैठकर, अपनी लड़खड़ाती हुई वाणी में उनसे निम्नलिखित ढंग से बोला।
33. [ शिखिध्वजं पुरःसंस्थं प्रोवाच गलदक्षरम् ।
पतामीव स्फुरामीव द्रवामीवाङ्गयष्टिभिः ॥ ३३ ॥
śikhidhvajaṃ puraḥsaṃsthaṃ provāca galadakṣaram |patāmīva sphurāmīva dravāmīvāṅgayaṣṭibhiḥ || 33 ||
Sir, I seem to fall down and cry out and melt away in my tears, to see myself even now changed to my feminine figure in your presence. ]
हे प्रभु, मैं गिरकर रोने लगती हूँ और अपने आँसुओं में विलीन हो जाती हूँ, यह देखकर कि मैं अभी भी आपकी उपस्थिति में अपने स्त्री रूप में परिवर्तित हो गई हूँ।
34. [ लज्जयैव च ते राजन्मन्ये स्त्रीत्वं व्रजाम्यहम् ।
पश्येमे परिवर्धन्ते राजन्मम शिरोरुहाः ॥ ३४ ॥
lajjayaiva ca te rājanmanye strītvaṃ vrajāmyaham |paśyeme parivardhante rājanmama śiroruhāḥ || 34 ||
See Sir, how quickly are the hairs on my head lengthened to curling locks, and to how they sparkle with strings of pearls fastened to them, like the brilliant clusters of stars in the azure sky. ] ]
देखिए, मेरे सिर के बाल कितनी जल्दी घुंघराले बालों में बदल गए हैं, और उनमें मोतियों की मालाएँ बंधी होने से वे नीले आकाश में तारों के चमकदार समूहों की तरह कैसे जगमगा रहे हैं।
35. [ प्रस्फुरत्तारकामाला दिनान्ततिमिरा इव ।
पश्येमौ मम जायेते प्रोन्मुखावुरसि स्तनौ ॥ ३५ ॥
prasphurattārakāmālā dināntatimirā iva |
paśyemau mama jāyete pronmukhāvurasi stanau || 35 ||
Look here at these two snowy balls bulging out of my bosom, like two white lotus-buds rising on the surface of waters in the vernal season. ]
मेरे सीने से उभरे हुए इन दो बर्फीले गोलों को देखो, जैसे वसंत ऋतु में पानी की सतह पर दो सफेद कमल की कलियाँ उग रही हों।
36. [ कोरकाविव पद्मिन्या वसन्ते गगनोन्मुखौ ।
आगुल्फमेव लम्बानि संपद्यन्तेऽम्बराणि मे ॥ ३६ ॥
korakāviva padminyā vasante gaganonmukhau |āgulphameva lambāni saṃpadyante'mbarāṇi me || 36 ||
Look how my long robe is stretched down to the heels, and how it mantles my whole body, like the person of a female. ]
देखो, मेरा लंबा वस्त्र एड़ियों तक कैसे फैला हुआ है, और यह मेरे पूरे शरीर को कैसे ढक लेता है, जैसे किसी स्त्री का शरीर।
37. [ देहादेव सखे पश्य स्त्रिया इव शनैः शनैः ।
भूषणान्युत रत्नानि माल्यानि विविधानि च ॥ ३७ ॥
dehādeva sakhe paśya striyā iva śanaiḥ śanaiḥ |bhūṣaṇānyuta ratnāni mālyāni vividhāni ca || 37 ||
Look at these gemming ornaments and wreathes of flowers decorating my person, like the blooming blossoms of spring ornamenting the forest tree. ]
मेरे शरीर को सुशोभित करने वाले इन रत्नजड़ित आभूषणों और फूलों की मालाओं को देखो, जैसे वसंत ऋतु में खिलते फूल वन वृक्ष को सुशोभित करते हैं।
38. [पश्येमान्यङ्ग जायन्ते स्वाङ्गेभ्यो वृक्षपुष्पवत् ।
पश्यायं स्वयमेवाद्य चन्द्रांशुकरशोभनः ॥ ३८ ॥
paśyemānyaṅga jāyante svāṅgebhyo vṛkṣapuṣpavat |paśyāyaṃ svayamevādya candrāṃśukaraśobhanaḥ || 38 ||
Lo! the moon-bright vest covering the crown of my head (like the disk of the moon resting on the hairy crest of Siva); and the necklaces hanging about my body.]
38. [ संस्कृत उपलब्ध ] देखो! मेरे सिर के मुकुट को ढकने वाला चंद्रमा के प्रकाश से जगमगाता वस्त्र (जैसे शिवचंद्रमा का चक्र (चंद्रमा का चक्र); और मेरे शरीर पर लटकते हार (जैसे कामदेव की पुष्प मालाएँ)।
39. [ मूर्ध्नि पट्टांशुको जातो नीहारोऽद्राविवाङ्ग मे ।
सर्वाणि कान्तालिङ्गानि जातानि मम मानद ॥ ३९ ॥
mūrdhni paṭṭāṃśuko jāto nīhāro'drāvivāṅga me |sarvāṇi kāntāliṅgāni jātāni mama mānada || 39 ||
Look at my features, how they are converted to their effeminate comeliness, and see how my whole frame, graced all over with feminine loveliness. ]
मेरे चेहरे को देखो, कैसे वे स्त्रीत्वपूर्ण सुंदरता में परिवर्तित हो गए हैं, और देखो कि मेरा पूरा शरीर स्त्रीत्वपूर्ण सुंदरता से सुशोभित है।
40. [ हा धिक्कष्टं विषादो मे किं करोम्यङ्गनास्म्यहम् ।
हा धिक्कष्टमहो साधो स्थित एवाहमङ्गना ॥ ४० ॥
hā dhikkaṣṭaṃ viṣādo me kiṃ karomyaṅganāsmyaham |hā dhikkaṣṭamaho sādho sthita evāhamaṅganā || 40 ||
O! how very great is my sorrow, at this sudden change of mine to a woman; and ah! tell me friend, what am I to do, and where to go with this my female form. ]
हे! मुझे कितना बड़ा दुःख है, मेरे अचानक स्त्री रूप में परिवर्तित होने से; और हे मित्र, मुझे बताओ, मैं क्या करूँ और अपने इस स्त्री रूप के साथ कहाँ जाऊँ।
41. [ संविदानुभवाम्यन्तर्नितम्बजघने त्विमे ।
विपिने कुम्भ इत्युक्त्वा तूष्णीं खिन्नो बभूव ह ॥ ४१ ॥
saṃvidānubhavāmyantarnitambajaghane tvime |vipine kumbha ityuktvā tūṣṇīṃ khinno babhūva ha || 41 ||
I perceive also the change to take place in my inner parts, and in my thighs and posteriors; Kumbha said so far to her friend, and then remained quite mute and silent. ]
मुझे अपने भीतरी अंगों, जांघों और नितंबों में भी परिवर्तन दिखाई दे रहा है; कुंभा ने अपनी सहेली से इतना ही कहा और फिर बिल्कुल चुप हो गई।
42. [ राजापि च तमालोक्य तथैवासीद्विषण्णधीः ।
मुहूर्तमात्रेणोवाच शिखिध्वज इदं वचः ॥ ४२ ॥
rājāpi ca tamālokya tathaivāsīdviṣaṇṇadhīḥ |muhūrtamātreṇovāca śikhidhvaja idaṃ vacaḥ || 42 ||
The prince also, seeing him thus, remained in his mute gaze and silence, and then after a while, he oped his mouth and spoke as follows:— ]
राजकुमार भी उसे इस प्रकार देखकर मौन दृष्टि से देखता रहा, और फिर कुछ देर बाद उसने अपना मुख खोला और इस प्रकार बोला:—
43. [ कष्टं सोऽयं महासत्त्वः संपन्ना वरवर्णिनी ।
साधो विदितवेद्यस्त्वं जानासि नियतेर्गतिम् ॥ ४३ ॥
kaṣṭaṃ so'yaṃ mahāsattvaḥ saṃpannā varavarṇinī |sādho viditavedyastvaṃ jānāsi niyatergatim || 43 ||
It is of course very sorrowful and pitiable, to see you thus transformed to a female; but you, sir, who know the truth, know also that there is no contending with fate. ]
आपको इस प्रकार स्त्री के रूप में परिवर्तित देखना बेशक बहुत दुखद और दयनीय है; लेकिन आप, महोदय, जो सत्य को जानते हैं, यह भी जानते हैं कि भाग्य से कोई मुकाबला नहीं किया जा सकता।
44. [ अवश्यभाविन्यर्थेऽस्मिन्मा खिन्नहृदयो भव ।
आपतन्ति दशास्तास्ताः सुधियां देहमात्रके ॥ ४४ ॥
avaśyabhāvinyarthe'sminmā khinnahṛdayo bhava |āpatanti daśāstāstāḥ sudhiyāṃ dehamātrake || 44 ||
Whatever is destined, must come to pass; and wise men must not be startled at or feel sorry for the same; because all those events betake the body only, and cannot affect the inward soul. ]
जो कुछ भी नियत है, वह होकर ही रहेगा; और बुद्धिमानों को इस पर भयभीत या दुखी नहीं होना चाहिए; क्योंकि ये सभी घटनाएँ केवल शरीर को प्रभावित करती हैं, और आत्मा पर इनका कोई प्रभाव नहीं पड़ता।
कुंभ ने उत्तर दिया :—
45. [ न चेतस्यधियां त्वेताश्चित्तं यान्ति न देहकम् ।
कुम्भ उवाच ।
एवमस्त्वनुतिष्ठामि यामिनीस्त्रीत्वमात्मनः ॥ ४५ ॥
na cetasyadhiyāṃ tvetāścittaṃ yānti na dehakam |
kumbha uvāca |
evamastvanutiṣṭhāmi yāminīstrītvamātmanaḥ || 45 ||
Kumbha replied:—So it is, and I must bear with my feminine form, with an unfeminine soul. ]
ऐसा ही है, और मुझे अपने स्त्री रूप और अस्त्रमुखी आत्मा के साथ जीना होगा। (इसलिए, पुरुष आत्मा की गरिमा के साथ स्त्रीत्व से युक्त स्त्री होना कोई अपमान की बात नहीं है।)
46. न खेदमनुगच्छामि नियतिः केन लङ्घ्यते ।
इति निर्णीय तौ खेदं तं नीत्वा तनुतामिव ॥ ४५ ॥
na khedamanugacchāmi niyatiḥ kena laṅghyate |iti nirṇīya tau khedaṃ taṃ nītvā tanutāmiva || 45 ||
Kumbha replied:—So it is, and I must bear with my feminine form, with an unfeminine soul.
जो टल नहीं सकता, उसके लिए मैं अब और शोक नहीं करूँगा; परन्तु जो मैं त्याग नहीं सकता, उसे धैर्यपूर्वक सहन करूँगा। इसी सिद्धांत पर भरोसा करते हुए उन्होंने उस बात के लिए अपने शोक को कम किया जिसे टाला नहीं जा सकता था।
47. [ एकतल्पे निशां तूष्णीं नीतवन्तौ चिरेण ताम् ।
अथ प्रभाते तत्स्त्रैणं वपुरुत्सृज्य यौवनम् ॥ ४७ ॥
ekatalpe niśāṃ tūṣṇīṃ nītavantau cireṇa tām |atha prabhāte tatstraiṇaṃ vapurutsṛjya yauvanam || 47 ||
They passed their nights in peace, and slept in the same bed without touching one another; and Kumbha rose in the morning in his masculine form again, without any trace of his female features and feminine beauty or grace. ]
उन्होंने अपनी रातें शांति से बिताईं और एक-दूसरे को छुए बिना एक ही बिस्तर पर सोए; और कुम्भा सुबह फिर से अपने पुरुष रूप में उठा, जिसमें उसके स्त्रीत्व और स्त्री सौंदर्य या अनुग्रह का कोई निशान नहीं था।
48. [ बभूव कुम्भः कुम्भाभः कुचप्रोज्झितमूर्तिमान् ।
इति सा राजमहिषी चूडाला वरवर्णिनी ॥ ४८ ॥
babhūva kumbhaḥ kumbhābhaḥ kucaprojjhitamūrtimān |
iti sā rājamahiṣī cūḍālā varavarṇinī || 48 ||
Kumbha was Kumbha again, by being shorn of his female form;and thus he passed as bisexual and biform being of the Brahman boy Kumbha by day, and of Chudala the princess by night. ]
कुम्भा अपने स्त्री रूप से विरक्त होकर पुनः कुम्भा बन गया; और इस प्रकार वह दिन में ब्राह्मण बालक कुम्भा और रात में राजकुमारी चुडाला के रूप में द्विलिंगी और द्विरूपी प्राणी के रूप में प्रकट हुआ।
49. [ कुम्भत्वमास्थिता भर्तुः पश्चात्स्त्रीत्वमुपागता ।
विजहार वनान्तेषु कुमारीधर्मिणी निशि ।
कुम्भरूपधरा चाह्नि भर्त्रा मित्रेण संयुता ॥ ४९ ॥
kumbhatvamāsthitā bhartuḥ paścātstrītvamupāgatā |
vijahāra vanānteṣu kumārīdharmiṇī niśi |
kumbharūpadharā cāhni bhartrā mitreṇa saṃyutā || 49 ||
In his male form, Kumbha continued as a friend to the prince in the day time; and in female form of Chudala, he lived as a virgin maid with him at night. ]
अपने पुरुष रूप में, कुंभ दिन के समय राजकुमार के मित्र के रूप में रहता था; और चूड़ाला के स्त्री रूप में, वह रात में उसके साथ एक कुंवारी कन्या के रूप में रहता था।
50. [ कैलासमन्दरमहेन्द्रसुमेरुसह्यसानुष्वविस्खलितयोगगमागमा सा । साकं प्रियेण सुहृदा भवता यथेच्छं स्रग्दामहारवलिता विजहार नारी ॥ ५० ॥
kailāsamandaramahendrasumerusahyasānuṣvaviskhalitayogagamāgamā sā |
sākaṃ priyeṇa suhṛdā bhavatā yathecchaṃ sragdāmahāravalitā vijahāra nārī || 50 ||
Thus did Chudala cling to her husband, as a string of necklace hangs upon the neck and breast of a person. They then continued to wander in the company of one another, to different countries and over distant hills, to satisfy their curiosity. ]
इस प्रकार चूड़ाला अपने पति से इस प्रकार लिपटी रही, जैसे कोई हार किसी व्यक्ति के गले और छाती पर लटका रहता है। फिर वे एक-दूसरे के साथ विभिन्न देशों और दूर-दराज की पहाड़ियों पर अपनी जिज्ञासा शांत करने के लिए विचरण करते रहे।
.jpeg)
0 Comments